Kortfattad historia om Pajala Lions Club

Den tändande gnistan till Pajala Lions Club, skriver lionsbroder Sixten, var en ödesd iger brand på finska sidan som ödelade en nybyggd ladugård där även ett tjugotal kor blev lågornas rov. Inget av det som brann ner var försäkrad.

Pajalas dåvarande kyrkoherde Wilhelm Tawe fick en vädjan om ekonomisk hjälp genom kyrkans försorg. Under själva insamlingen fick Tawe idén att bilda en Lions Clubb, eftersom Lions sysslar med hjälpverksamhet.

Första protokollet i Lions namn skrevs den 22 maj 1969. Haparanda Lions Club stod som fadder. Wilhelm Tawe, som hade föreslagits som president, öppnade mötet.

Den 6 september 1969 hölls charterinvigningen. Senare framkom att 3 av medlemmarna var födda den dagen. Vid bildandet var de 29 stycken, varav fyra fortfarande är kvar som medlemmar. De fyra är; Sune, Erik, Göte och Jonas.

Största aktiviteten var ”hembygdens dag” med kyrkrodd och friluftsgudstjänst. Högtidstalare första gången var landshövding Ragnar Lassinantti. I Laestadiuspörtet serverades kaffe. Besökarna fick lyssna på körsång, delta i dragkamp, pilkastning, och luftgevärs skjutning.

Liknande festligheter förekom under åren framöver och var mycket uppskattade. Ett område utanför Pajala har blivit döpt till ”Lionbacken” där 18000 tallplantor planterades av Lionsbröderna för 8 öre styck.

Sedan har åtagandena tagits slag i slag och nya påfund har sett dagens ljus.

I paragraf 4  från första början finns en bestämmelse om böter kunde ådömas ifall man inte hade lionsmärket eller annan symbol synlig som visade att man tillhör lions. Böterna bestämdes till 2 kronor per tillfälle.

Vi har sedan 1973 haft en stående punkt om besök hos äldre. Upprinnelsen till det hela var dåvarande socialchefens önskemål om besök hos ensamma gamla för att bryta deras isolering. 477 pensionärer önskade få någon form av kontakt.