Möten
Medlemmar

Hjälp via Närpes När-TV

Lions Hjälper heter LC Närpes traditionella evenemang inför jul. Björn Forsén (till vänster) och Erik Bärnas är med många års erfarenhet vana ledare för programmet. Närpes När-TV»

När Lionsförbundet nu har aktiverat sig och fått in material om lionsverksamheten i AlfaTV, gjordes samma sak i Närpes redan för 14 år sedan. Då inledde nämligen den lokala tv-kanalen Närpes När-TV och LC Närpes samarbete i hjälpens tecken.

– Programinslaget Lions Hjälper har blivit ett populärt inslag i tv:n inför jul. I fjol hade vi förutom julhälsningar och en traditionell auktion också många fina musikinslag med spelmansmusik och uppträdanden av begåvade elever från det lokala musikgymnasiet och musikinstitutet Legato, säger Erik Bärnas som agerade programledare tillsammans med Björn Forsén.

Under coronatider var det enligt programledarna verkligt skönt att kunna spinna vidare på det som klubben byggt upp under många år.

– Även om vi inte kunde ha publik på evenemanget är tv ett tacksamt och smittfritt medium med bra bildkvalitet. Närpes När-TV är en verklig gudagåva för alla föreningar i kommunen, för när inte vanliga sändningar är igång rullar en slinga i rutan där föreningar och institutioner gratis kan puffa om sånt som händer i bygden, säger Bärnas.

Forsén berättar att evenemanget är klubbens viktigaste enskilda inkomstkälla.

– Pengarna kommer i huvudsak från jul- och nyårshälsningar som framförs under programmet och till en mindre del från auktionen under sändningen i När-TV. De insamlade medlen delas ut till olika ändamål i närsamhället. Bland de viktigaste var 15 julgåvor till barnfamiljer. Därtill ges bidrag till skolstipendier, olika ändamål inom äldreomsorgen i staden och andra behjärtansvärda ändamål, säger han.

Publicerat i Lionsförbundets tidning 2021 TW

 Påskfesten -  en årlig tradition sedan drygt 30 år tillbaka.

Bröderna i Lionsklubben konstaterade i slutet av 1970-talet att det fanns olika slag av påsktillställningar i byden, men för barnen och barnfamiljerna fanns det ej någon egentlig fest. Man gjorde slag i saken och beslöt ordna påskfest i Öjskogen.  Festen ägde rum på påsklördagens eftermiddag, så att man också skulle hinna med annat på kvällen t.ex. att besöka påskbrasor. Det var ju en hel del arbete att ordna allt i förväg – inte minst snöröjning.  Festen blev en sådan framgång så det blev  fortsättning året efter och traditionen lever vidare ännu idag.  Inom klubben har det årligen tillsatts en speciell påskfestkommitté, som  planerar och fördelar ut uppdragen på bröderna. Till aktiviteterna har hört allt från häståkning till mete. En uppskattad programpunkt bland många andra var trollkarlen Ture Mäkeläs trolleriuppträdanden under några fester. Det som säkert haft största dragningskraft under årens lopp är utseende av snärtigaste påskhäxan. Kravet för att få delta i tävlingen har varit att barnen varit utklädda till påskhäxor. Dessa har också gratis inträde. Varje häxa får en nummerlapp. Det finns utsedda påskhäxdomare, som har till uppgift av utse den häftigaste häxan. Men det har visat sig att detta ofta varit en övermäktig uppgift, varför det slutat med lottdragning mellan alla häxorna. Tre stycken litet större pris har lottats ut på detta sätt medan resten av häxorna fått påskägg.  I mitten av 1980-talet flyttade festen från Öjskogen till Vargberget, som bedömdes vara bättre miljö och lättare att få i ett sådant skick att festen kunde ordnas utan större problem.  Sedan några år inledde lionsklubben samarbete med centrumköpmännen och hela festen flyttade till torget.  Samtidigt slopades inträdet för alla. Antalet besökare och inte minst antalet häxor har ökat genom denna flyttning. Antalet har nu under några år uppgått till ca 140 st.                                                                                                                                                         

Den ekonomiska behållningen från festerna har i första hand gått till vårens utdelning av skolstipendier. Intäkterna kommer nu uteslutande från de aktiviteter, som klubben erbjuder på torget. Målsättningen är inte i första hand att förtjäna pengar utan att få till stånd någonting, som intresserar barnen och barnfamiljerna.

 Bo Skogman

I raden av ovanliga talkoaktiviteter

Rivning av telefonlinje på Sälgrund

  I maj månad 2005 fick LC Närpes förfrågan från Sonera om klubben var intresserad av att riva den obehövliga telefonlinjen på Sälgrund och närliggande Snärholmen. Hos lionsbröderna är tanke och handling ett – och klubben tackade naturligtvis ja. Talkot skulle innebära att såga ner ett 40-tal telefonstolpar, bära dem till stranden, knippa dem, bogsera dem över sundet, ta iland stolparna och lagra upp dem på fastlandet i Kaskö. De impregnerade stolparna räknades som problemavfall och skulle därefter av Sonera transporteras till Riihimäki för destruktion.

Ett 15-tal lionsbröder mötte upp en lördagmorgon i slutet av maj. Stolpkapningen gick galant. Värre och tyngre var det att bära stolparna ner till stranden i skogsterräng. Det var jobbigt och svettigt och minerna var ansträngda. Telefontrådarna skulle också rullas ihop och tas tillvara. Några villabor på Sälgrund erbjöd sig att ta hand om en del av stolparna, men Sonera hade påpekat att allt skulle skeppas över sundet för vidare destruktion.

Talkot räckte hela dagen och lionsbröderna var ganska trötta och spaka efter dagens fysiska ansträngning. Det var med brödernas sista krafter som stolparna staplades i en prydlig hop på Kaskölandet. Allt var klart och talkoinsatsen var fullbordad enligt klubbens löfte.

Alla lionsbröder klarade talkodagen med hälsan och livet i behåll. Klubben fick en inkomst på 3.800 euro som senare delades ut till olika välgörande ändamål i närsamhället. Stolparna öde blev något oväntat. Inom ett par dagar hade alla stolpar försvunnit från lagringsplatsen och Sonera behövde inte bekosta någon destruktion. Stolparna kom sannolikt närsamhället till nytt, de ligger nu tryggt i kasköbornas bryggor och kajbyggnader.

Erik Bärnas  

 I raden av ovanliga talkoaktiviteter

Kyrktorpet – en annorlunda insats för Lionsklubben

I flera repriser under årens lopp har lionsklubben deltagit i pärtspikningstalkon på kyrkstallarna. På vintern 2006 beslöt klubben att satsa på ett lämpligt ungdomsprojekt i talkoform. Vi fick  inbjudan att visa våra krafter och förmåga att spika taket på det sk. kyrktorpet, som är beläget avsides i Österskogen. Det är en gammal skogvaktar – och huggarstuga. Må sägas att vandringsleden till Goliathberget passerar torpet. Torpet finns i den s.k. prästskogen, som tillhör Närpes församling. Det byggdes genast efter kriget och användes då som övernattnings – och rastkoja vid skogsavverkningar. Det var fråga om stora skogsavverkningar och man bör komma ihåg att det då inte  fanns några effektiva skogsmaskiner.  Det var manuella stocksågar och hästar, som användes.  Avståndet mellan skogsjobbarnas hem och Österskogen var långt, varför det behövdes en sådan här koja för mattillredning och i många fall för övernattning.   Med häst tog det länge att åka mellan hemmet och Österskogen.                                                                                                                          

Torpet har också använts som jaktstuga av Kåtnäs-Bäckby jaktlag. På 1980-talet erhölls bidrag från församlingen och torpet fick plåttak. Av någon anledning höll inte plåttaket utan bröderna Lars-Åke  och Per-Erik Hannus, som kände för torpet, initierade ett nytt tak. Nu skulle det läggas ett nytt tak med gamla spånplattor. Vi fick godkännande av församlingen och lyckades få Lars-Åke  som arbetsledare. Han hade redan då 10 årig erfarenhet av att lägga spåntak. Denne skaffade även spånmaterialet, som härstammade från Helige Henriks kyrka i Nousis, en av de äldsta i medeltida stenkyrkorna  i vårt land. Takspånen var av asp och al samt var över 100 år gammal och ändå av god kvalitet. Som underlag användes näver och spånen spikades i 3-dubbla lager.  Spikarna som användes var kokade i kära enligt ett gammalt recept. På kroppåsen placerades en urholkad stock i obruten längd. Talkoverksamheten pågick några kvällar i avsaknad av mygg, så lagandan och trivseln var god – ett perfekt talkoarbete.                                                                      

Jag minns hur det var många bröder samtidigt på det lilla torpets tak och man kunde befara att taket kunde rasa ihop av brödernas vikt. Med denna insats fick bröderna en intressant och annorlunda erfarenhet. Vår insats kom att bli drygt 100 talkotimmar. Vi var nöjda med vad vi åstadkommit. Torpet fick ett helt nytt, mera gediget utseende och smälte in i skogsmiljön. Därtill visade det sig att taket också vara tätt, när det regnade på hösten.                                                                             

 Det kuriösa och det dråpliga i det här sammanhanget var att Jötulkaminen, som fanns i torpet hade blivit stulen. Den nya är nu fastskruvad i golvet, varför den fått vara i fred.                                                                                                                                     

Ännu idag används kyrktorpet av scouter och skolelever. Det händer sig också att det används för rekreation av familjer.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         

LC Närpes var med och skapade Sinnenas trädgård vid pensionärshemmet Bostället

Vår lionsklubb vill gärna göra en insats för de äldre i vårt samhälle och är därför ofta engagerad i olika projekt för den åldersgruppen. Under vintern 2012 jobbade lionsbröderna aktivt i Yrkes Akademins utrymmen med att göra olika prylar till uteplatsen vid pensionärshemmet Bostället. Yrkesakademin upplät förtjänstfullt sina utrymmen för vårt ändamål. Arbetet  skedde under broder Frejvid Niemis ledning. Hans kunskap var värdefull. Vår insats blev ett kärt bidrag till den uteplats,  som sedan fick namnet Sinnenas trädgård vid Bostället. I början av juni 2012 skedde högtidlig invigning, som återgavs i lokalpressen och i När TV                                                                                       

Invigningen skedde i strålande sommarväder och största delen av pensionärshemmets invånare befann sig då ute i trädgården. Invigningen skedde under pompa och ståt med festtal och traktering.                                                                                                                                             För festtalet svarade broder Björn Forsén, som också var primusmotor för projektet. Hemmets föreståndare Kerstin Ivars uttryckte sin stora tacksamhet över vad den tredje sektorn lyckats åstadkomma. När samhällets resurser tryter kan olika frivilliga organisationer göra en insats, som i detta fall. I sinnenas trädgård finns perenna växter, rosor, kryddväxter och jordgubbsplantor.  Vårt bidrag till uteplatsen bestod bl.a. av bänkar, stolar och olika utrustning för bl.a. träning av balans och rörlighet.                                                                                                                    

Sinnenas trädgård är en riktig pärla, där invånarna kan lukta på blommorna, smaka på  kryddväxter, som finns i odlingslådorna, smaka på bär, känna, se och höra det vattenporl, som finns där samt inte minst få lyssna på fågelsången. Vår förhoppning är att speciellt den rörelse- och  balanstränings- stege , som finns där skall komma till flitig användning. För äldre personer är just balansträning ytterst värdefull.                                                                                                                                                          

Vi noterade dock under invigningstillfället att handledande och uppmuntrande från personalens sida nog behövs i de flesta fall för att invånarna skall komma sig för och våga sig på de önskvärda övningarna.  Fyra dagar i veckan ordnas rörelse- och balansträning. Meningen är att sinnenas trädgård skall locka till utevistelse och till upplevelser av naturen. Broder Björn sade i sitt tal att de äldre nu har nya möjligheter att förbättra muskulaturen, koordinationen och balansen.    Boställets personal var så glada över våra insatser och framförde därför även önskemål om ytterligare insatser. Under därpå följande vinter tillverkades inom Lionsklubben grindar till staketet runt uteplatsen.  Samtidigt tillverkades det bänkar till demenshemmet Solbacken.

 Bo Skogman

Aktiviteten Laxgissningstävling/Laxlotteri  

Bakgrunden till aktiviteten laxgissningstävling/laxlotteri står att finna i vänklubbsutbytet med LC Åsele i Sverige. Under en lång följd av år hade klubben i Åsele i samband med Åsele marknad i juli ordnat en tävling bestående i att mot avgift gissa vikten på laxen ”Tyko”. Vår tomatkarneval erbjöd en utmärkt inramning för ordnande av en motsvarande tävling bland karnevalbesökarna. 

Året var 1994 när denna tävling ordnades första gången med laxar som simmade omkring i en specialgjord bassäng med en presenning på bottnen med lionsemblem och allt. Bassängen var gjord av en sektion av en spannmålssilo enligt lion Krister Nordbergs idé och med samma person som verkställare. 

Det handlade om 3-4 laxar vars sammanlagda vikt man skulle gissa och första dagens laxar fann sina ägare fredag kväll och på lördag fanns det nya laxar i bassängen som skulle infångas och vägas när tomatkarnevalen avslutades lördag eftermiddag. 

Redan från början visade karnevalbesökarna stort intresse för denna aktivitet och det gällde att visa att man hade koll på vad en fisk vägde när man såg den simmande i bassängen. Många deltog naturligvis också i tävlingen för att ge sitt stöd för lions hjälpverksamhet utan att sätta så mycken prestige i att tippa rätt vikt. Barnen var i allra högsta grad roade av att titta på fiskarna och med fog kan man säga att det handlade om god familjeunderhållning.

Många ”kändisar” i Närpes fick anta utmaningen att fånga in laxarna genom att hoppa in i bassängen och ägna sig åt laxfiske till åskådarnas stor förtjusning. En del föredrog att stå utanför bassängen och sköta saken med håven som fiskeredskap. Den som varit bäst på att gissa laxarnas sammanlagda vikt fick den största laxen som pris och följande den näst största o.s.v.  Det kan nämnas att den vattenfyllda bassängen under natten mellan marknadsdagarna lätt uppfattades som en svalkande swimmingpool, som inbjöd till ett och annat dopp. 

Inför tomatkarnevalen år 2010 hade formaliteterna kring erhållandet av tillstånd för ordnandet av laxgissningstävling, enligt invant mönster, skärpts och det blev nödvändigt att ompröva tillvägagångssättet. Resultatet av funderingarna blev att det istället för gissningstävling blev ett lotteri där alla som köpt lotter kan bli ägare till en lax. Detta var naturligtvis en liten besvikelse för den s.k. ”fiskexperten” som inte fick visa sina kunskaper men mycket enklare för andra som deltar för att stöda lionsverksamheten. Under de senaste åren har antalet sålda lotter uppgått till ca 700 st och aktiviteten har kunnat uppvisa ett netto i trakten av 1.000 euro. Pengar som varit välkomna och som kunnat användas det egna verksamhetsområdet till fromma.

Erik Bärnas

 
Lions Clubs Internationals nyheter
Connect with Us Online
Twitter