I raden av ovanliga talkoaktiviteter

Kyrktorpet – en annorlunda insats för Lionsklubben

I flera repriser under årens lopp har lionsklubben deltagit i pärtspikningstalkon på kyrkstallarna. På vintern 2006 beslöt klubben att satsa på ett lämpligt ungdomsprojekt i talkoform. Vi fick  inbjudan att visa våra krafter och förmåga att spika taket på det sk. kyrktorpet, som är beläget avsides i Österskogen. Det är en gammal skogvaktar – och huggarstuga. Må sägas att vandringsleden till Goliathberget passerar torpet. Torpet finns i den s.k. prästskogen, som tillhör Närpes församling. Det byggdes genast efter kriget och användes då som övernattnings – och rastkoja vid skogsavverkningar. Det var fråga om stora skogsavverkningar och man bör komma ihåg att det då inte  fanns några effektiva skogsmaskiner.  Det var manuella stocksågar och hästar, som användes.  Avståndet mellan skogsjobbarnas hem och Österskogen var långt, varför det behövdes en sådan här koja för mattillredning och i många fall för övernattning.   Med häst tog det länge att åka mellan hemmet och Österskogen.                                                                                                                          

Torpet har också använts som jaktstuga av Kåtnäs-Bäckby jaktlag. På 1980-talet erhölls bidrag från församlingen och torpet fick plåttak. Av någon anledning höll inte plåttaket utan bröderna Lars-Åke  och Per-Erik Hannus, som kände för torpet, initierade ett nytt tak. Nu skulle det läggas ett nytt tak med gamla spånplattor. Vi fick godkännande av församlingen och lyckades få Lars-Åke  som arbetsledare. Han hade redan då 10 årig erfarenhet av att lägga spåntak. Denne skaffade även spånmaterialet, som härstammade från Helige Henriks kyrka i Nousis, en av de äldsta i medeltida stenkyrkorna  i vårt land. Takspånen var av asp och al samt var över 100 år gammal och ändå av god kvalitet. Som underlag användes näver och spånen spikades i 3-dubbla lager.  Spikarna som användes var kokade i kära enligt ett gammalt recept. På kroppåsen placerades en urholkad stock i obruten längd. Talkoverksamheten pågick några kvällar i avsaknad av mygg, så lagandan och trivseln var god – ett perfekt talkoarbete.                                                                      

Jag minns hur det var många bröder samtidigt på det lilla torpets tak och man kunde befara att taket kunde rasa ihop av brödernas vikt. Med denna insats fick bröderna en intressant och annorlunda erfarenhet. Vår insats kom att bli drygt 100 talkotimmar. Vi var nöjda med vad vi åstadkommit. Torpet fick ett helt nytt, mera gediget utseende och smälte in i skogsmiljön. Därtill visade det sig att taket också vara tätt, när det regnade på hösten.                                                                             

 Det kuriösa och det dråpliga i det här sammanhanget var att Jötulkaminen, som fanns i torpet hade blivit stulen. Den nya är nu fastskruvad i golvet, varför den fått vara i fred.                                                                                                                                     

Ännu idag används kyrktorpet av scouter och skolelever. Det händer sig också att det används för rekreation av familjer.

LC Närpes var med och skapade Sinnenas trädgård vid pensionärshemmet Bostället

Vår lionsklubb vill gärna göra en insats för de äldre i vårt samhälle och är därför ofta engagerad i olika projekt för den åldersgruppen. Under vintern 2012 jobbade lionsbröderna aktivt i Yrkes Akademins utrymmen med att göra olika prylar till uteplatsen vid pensionärshemmet Bostället. Yrkesakademin upplät förtjänstfullt sina utrymmen för vårt ändamål. Arbetet  skedde under broder Frejvid Niemis ledning. Hans kunskap var värdefull. Vår insats blev ett kärt bidrag till den uteplats,  som sedan fick namnet Sinnenas trädgård vid Bostället. I början av juni 2012 skedde högtidlig invigning, som återgavs i lokalpressen och i När TV                                                                                       

Invigningen skedde i strålande sommarväder och största delen av pensionärshemmets invånare befann sig då ute i trädgården. Invigningen skedde under pompa och ståt med festtal och traktering.                                                                                                                                             För festtalet svarade broder Björn Forsén, som också var primusmotor för projektet. Hemmets föreståndare Kerstin Ivars uttryckte sin stora tacksamhet över vad den tredje sektorn lyckats åstadkomma. När samhällets resurser tryter kan olika frivilliga organisationer göra en insats, som i detta fall. I sinnenas trädgård finns perenna växter, rosor, kryddväxter och jordgubbsplantor.  Vårt bidrag till uteplatsen bestod bl.a. av bänkar, stolar och olika utrustning för bl.a. träning av balans och rörlighet.                                                                                                                    

Sinnenas trädgård är en riktig pärla, där invånarna kan lukta på blommorna, smaka på  kryddväxter, som finns i odlingslådorna, smaka på bär, känna, se och höra det vattenporl, som finns där samt inte minst få lyssna på fågelsången. Vår förhoppning är att speciellt den rörelse- och  balanstränings- stege , som finns där skall komma till flitig användning. För äldre personer är just balansträning ytterst värdefull.                                                                                                                                                          

Vi noterade dock under invigningstillfället att handledande och uppmuntrande från personalens sida nog behövs i de flesta fall för att invånarna skall komma sig för och våga sig på de önskvärda övningarna.  Fyra dagar i veckan ordnas rörelse- och balansträning. Meningen är att sinnenas trädgård skall locka till utevistelse och till upplevelser av naturen. Broder Björn sade i sitt tal att de äldre nu har nya möjligheter att förbättra muskulaturen, koordinationen och balansen.    Boställets personal var så glada över våra insatser och framförde därför även önskemål om ytterligare insatser. Under därpå följande vinter tillverkades inom Lionsklubben grindar till staketet runt uteplatsen.  Samtidigt tillverkades det bänkar till demenshemmet Solbacken.

 Bo Skogman

Aktiviteten Laxgissningstävling/Laxlotteri  

Bakgrunden till aktiviteten laxgissningstävling/laxlotteri står att finna i vänklubbsutbytet med LC Åsele i Sverige. Under en lång följd av år hade klubben i Åsele i samband med Åsele marknad i juli ordnat en tävling bestående i att mot avgift gissa vikten på laxen ”Tyko”. Vår tomatkarneval erbjöd en utmärkt inramning för ordnande av en motsvarande tävling bland karnevalbesökarna. 

Året var 1994 när denna tävling ordnades första gången med laxar som simmade omkring i en specialgjord bassäng med en presenning på bottnen med lionsemblem och allt. Bassängen var gjord av en sektion av en spannmålssilo enligt lion Krister Nordbergs idé och med samma person som verkställare. 

Det handlade om 3-4 laxar vars sammanlagda vikt man skulle gissa och första dagens laxar fann sina ägare fredag kväll och på lördag fanns det nya laxar i bassängen som skulle infångas och vägas när tomatkarnevalen avslutades lördag eftermiddag. 

Redan från början visade karnevalbesökarna stort intresse för denna aktivitet och det gällde att visa att man hade koll på vad en fisk vägde när man såg den simmande i bassängen. Många deltog naturligvis också i tävlingen för att ge sitt stöd för lions hjälpverksamhet utan att sätta så mycken prestige i att tippa rätt vikt. Barnen var i allra högsta grad roade av att titta på fiskarna och med fog kan man säga att det handlade om god familjeunderhållning.

Många ”kändisar” i Närpes fick anta utmaningen att fånga in laxarna genom att hoppa in i bassängen och ägna sig åt laxfiske till åskådarnas stor förtjusning. En del föredrog att stå utanför bassängen och sköta saken med håven som fiskeredskap. Den som varit bäst på att gissa laxarnas sammanlagda vikt fick den största laxen som pris och följande den näst största o.s.v.  Det kan nämnas att den vattenfyllda bassängen under natten mellan marknadsdagarna lätt uppfattades som en svalkande swimmingpool, som inbjöd till ett och annat dopp. 

Inför tomatkarnevalen år 2010 hade formaliteterna kring erhållandet av tillstånd för ordnandet av laxgissningstävling, enligt invant mönster, skärpts och det blev nödvändigt att ompröva tillvägagångssättet. Resultatet av funderingarna blev att det istället för gissningstävling blev ett lotteri där alla som köpt lotter kan bli ägare till en lax. Detta var naturligtvis en liten besvikelse för den s.k. ”fiskexperten” som inte fick visa sina kunskaper men mycket enklare för andra som deltar för att stöda lionsverksamheten. Under de senaste åren har antalet sålda lotter uppgått till ca 700 st och aktiviteten har kunnat uppvisa ett netto i trakten av 1.000 euro. Pengar som varit välkomna och som kunnat användas det egna verksamhetsområdet till fromma.

Erik Bärnas